MLA.

Sitter nu här i en mörk datasal.
Skulle ha haft Fotografisk bild men lärarn är visst sjuk. Efter lite luskande i receptionen så kom det någon och låste upp. Har nästan gjort klart monteringsanvisningen... Vi har nämligen inte fått någon ny uppgift och inte fick vi någon vikarie. Tänkte snart gå för att se om någon har slutat lite tidigare än vanligt.

Fortsätter dagen med räknande, teori på gympan, och sedan matte som vanligt. Skulle visst få lite information om individuella inför trean men det finns inget som jag vill gå, inte än så länge i alla fall.


Nu slutar jag tjata. Är dödsless på detta och vill bara här ifrån.

Nu kan det vara en tangent till en funktion och en tangent på tangentbordet.
Är det på tangentbordet så ska de sitta på sina rätta platser.

Någon hade haft kul i datasalen bredvid A232. Bytt plats på siffertangenterna, delete och Num lock samt flyttat om piltangenterna. Råsmarta ungar. Inte så värda då det inte är många som kikar ned på tangentbordet när de skriver.

Måste bara få häva ur mig detta.

30 plussare som lirar WOW med sina vänner och käkar middag. Det är king det.

Sluta bete er som ungdomar.

Visst inte ert fel att man bara måste spela
spel med björnar med glasögon, mammutar
och motorcyklar när du tagit dig till level 80.

Men sluta snacka som ungdomar. DET ÄR BARA PINSAMT!!

Ta in, fundera och sluta med det!

Såg i dag en liten gubbe. Ja, han räckte väl halv vägs upp till axlarna på mig. Och han gick sakta, med käpp. Stackarn, dessutom var det lite halkigt. Tänk så många äldre som har svårt att gå. Så många yngre också. Men är man ung och har svårt för att gå, har man ett funktionshinder så klassas man som onormal. Det jag skulle vilja veta är varifrån uttrycket normal kommer i från. Hur i hela friden kan man vara "normal" när ingen är den andra lik? Normal är alltså när man är ganska så lik alla andra. Inte har någon egenskap som sticker ut och ser ut som idealet vi har idag. Helt sjukt egentligen för att då vara normal skulle man se ut som, jaa... En anorektisk modell, halv vägs till att gå av. Men endå med kunskap? Eller? 
Nae, jag pallar icke detta.

Spelade basket idag på gympan. Med små planer och tre i varje lag.
Nu var det ett tag sedan jag spelade basket sist, men träning en gång i veckan i typ två(?) år borde väl endå ha gett något. 9c spelade varje Ide basket, eller Uwe Rahn. Men basket var roligast. Så glad blev jag när killarna bestämt sig att vi skulle spela basket. Lite tråkigt då att i ett lag på tre spelar endast två. För är man tjej så kan man ingenting. Så är det va? En liten chans att visa att man kanske kan, miss. Vilket oftast händer. Så är man ute ur leken. 10 års erfarenhet av detta har jag. Nu påstår jag inte att jag hela tiden verkligen är på rätt plats vid rätt tillfälle, men man kan väl ha lite kul under tiden? Därför är det så otroligt kul att lite då och då få visa vad man kan. Gick själv över hela planen, kastade, och visst blev det mål. Överraskade glada kommentarer yttrades och självförtroendet fick sig en liten puff framåt. Haah, så det så. Jag kan jag med.

Fick en liten hint om fysikprovet idag på matten. Men jag undrar jag. Kan Anders verkligen ha rätt om den där uppgiften för vad jag kan påminna mig om så fick jag fram 4,25 eller 4,5. Vilket många andra också gjort. Så som Alexander och Isabel. Men enligt läraren så verkade det inte så. Nu vet man aldrig med Anders, han pratar vitt och brett om andras resultat så han kanske har blandat ihop mitt prov med någon annans. Man vet aldrig riktigt... Nu är det lördag och söndag kvar sedan får vi tillbaka provet på måndag morgon. Första lektionen. Då faller domen. Kan knappt bärga mig.




Snön är borta nu... Regn, regn i stället.

Många, många gånger har det hänt. Denna gång av en Jonas Göransson.
Vad snackar jag om? Jo, mail. Flera felskickade e-post meddelanden har hamnat i min inkorg. Jag har visst sökt jobb på IKEA, HM och dessutom så har kören börjat om i Örebro. Några skolarbeten har jag sett och massa annat. Heter många i denna värld Matilda Larsson? Verkar så.

Sedan skulle jag vilja berätta om mitt utvecklingssamtal jag hade idag. Prestationsångest jo visst. Med endast två VGn, dessa i bild. Så väldigt nära ett MVG men min lärare verkade tycka tvärtom. Visst skulle jag satsa på något annat än design? När mina betyg inte var så bra i just dessa kurser. Mamma säger att läraren ser till mina andra kvalitéer och att han har ett åldrat och manligt sett att se på världen. Sekunden senare bet han sig i tungan och långt inlindat kom frågan. Klarar du av att fortsätta satsa på skolan så som du gjort tidigare? Visst, så länge jag gör mitt bästa så är jag nöjd. Inte mig emot att jag når ett MVG då. 

Skolan ställer krav. Eller en del lärare. På vissa elever. Frågan är om detta är ett sätt att sporra eleven att fortsätta framåt, att läraren ser vad man är kapabel till att prestera. Om det är så, så är jag tacksam. Om inte, ja, då vet jag inte vad jag ska säga.. Det senaste provet. Fysiken. Har nu plågat mig en hel dag. Efter att jag har tänkt om, eller bytt tankesätt rättare sagt, så funderar jag inte lika mycket över det. Jag har nästan ett krav på mig att nå högsta betyg. Inte bara för att det är det bästa betyget utan för att jag vill visa mig själv att jag kan. Jag vet innerst inne att jag egentligen kan. Många gånger blir man stressad i provsituationer. Öva, öva, öva. Men jag vet att jag kan. Därför blir man precis som Alexander sade igår, smått besviken över ett VG. Jag vet att jag kan! Så otroligt bedrövligt att man måste bevisa detta för läraren under en pressad situation.

Jag tjatar, jag vet. Många är irriterade på mig för att jag häver ur mig detta. Men någonstans måste mina tankar få ta vägen. De kan inte snurra runt, runt i huvudet. När det nu är som mörkast ute börjar jag att fundera. Vet inte varför. Skulle må bra av att få sluta tänka. Det bästa skulle vara att få sova en stund. Få tillbaka lite energi, måste flytta tillbaka alla kläder i garderoben igen då vi fått installerat en luftvärmepump.


Sedan tackar jag och tar emot. Många har sagt att förra inlägget var bra skrivet. Tackar, tackar.

Ett ord. Tre stora bokstäver. Laddat med känslor. Precis så känner jag mig.

Fysikprovet var väl kanske inte det bästa jag gjort under mina levnadsår. Min begåvning, min matte svek mig och jag satt där med ett tomt huvud. Förhoppningsvis har jag några rätt som kanske räcker till ett VG. Anders kommer att sura men mest arg är jag över mig själv. Vad hände liksom?

Sedan ett annat problem. Jag vet inte vad jag ska säga om det men det rör sig om en person. En person jag kände i tio år. Eller trodde jag kände verkar det som. Livet går upp och ner som en bergochdal bana. Ctrl+alt+delete och starta om. Gör det bättre, programuppdatering. Nu hänger inte mitt liv på denna väldigt anonyma människa utan jag har vänner och ett liv som flyter på otroligt bra tills något händer. En påminnelse och plötsligt börjar golvet gunga. Tur det, men jag har en insider... Nu verkar jag otroligt mycket mer mogen än denna retliga varelse. Vad krävs för att fungera normalt socialt? Inte är det mycket... Så ta ett väldigt långt kliv ur mitt liv och kom tillbaka när inte hela världen kretsar runt dig och du faktiskt har mognat.

En vän är i mina ögon någon som faktiskt kan lyssna på vad någon annan har att säga. En som bryr sig om någon annan än sig själv och sedan någon som man kanske har någonting gemensamt med. Tacka gudarna att det i mitt liv finns många med dessa egenskaper. Elin, Elin, Linnea, Erik, Alexander, Isabel, Camilla, Axxa, Boman, Sebbe, Nils, Amanda, Josefin och ja, många fler. Ni vet vilka jag menar. Så därför, ber jag på mina bara knän. Se litegrann utanför din egen gyllene gloria du anonyme människa. Bli inte så överraskad, det finns människor som retar sig på ditt betende. Mycket som du har gjort har bidragit till dagens situation. Jag tycker att livet är för kort för att hata och tro mig. Hatar gör jag inte men arg och irriterad är jag. Kalla mig långsint, dryg eller vad fasen du vill. Jag skakar av mig orden som vattnet rinner av en fågel. Mitt beteende har jag då inte tänkt ändra på. Jag ger dig en andra chans när du har verktyg att kontrollera ditt humör med. Först då. Kom ihåg det.

Hur mycket krävs för att säga hej? En liten nick bara då? Vi har väl för fan känt varann förut? Vad är det som gör att man bara klipper av? Rädsla? Vad kommer att hända? Har dagens ungdomar blivit så otroligt tuffa att man inte hälsar? Ta mig tillbaka till när det hände.. Jag vill veta varför.

Nu är jag upprörd. Så otroligt irriterad på världen och dess befolkning. Jag måste få skriva av mig. Skiter fullständigt om du verkligen orkat ta dig igenom texten jag har producerat. Men det är vad jag tycker och jag blir galen snart. Halva veckan har gått och jag har fyllt kvoten med irritation. Så i morgon väntar jag mig ett leende. Några glada ord. Mina vänner. Tack till er som orkar. Som finns där. Skolan är inte längre ett ställe för inlärning utan för vänskap. Tro mig på mitt ord, jag trivs på skolan. Inte varenda minut men nästan. En början och ett slut på dagen. T a c k.

Okej, tog 10.08 bussen med Linnea upp till staan för att provgå linser. Det tog ett tag innan jag kom in till optikern och väl där inne började hon att babbla. Jättebra, jag lärde mig mycket och linser sattes in. En verkligt obehaglig känsla var det att sedan gå på stan, varför? Jo hon hade satt in en för låg styrka medvetet för att tvinga mej att se med dem... Stört... Ja så behövde jag ju mer styrka så förhoppningsvis ska jag dit på torsdag och träna på att sätta in linser och detta med en ny lins. Komma tillbaka på nån dag och göra en undersökning på det... Känns skitjobbigt.

Dagens plus var ju att få ta igen lite tid med Linnea. Det var verkligen länge sen sist.. Sen Elin S i morrn! Hoppas jag, detta påsklovet verkar gå i kompisarnas tecken. KUL!

Och ja det blev lite bilder igår, ganska fina faktiskt, kommer kanske upp snart på bloggen.

Ja, jag vet att jag nämnt det förut men då jag målade klart mina målningar igår tvingades jag lyssna på klockradion (världens sämsta ljudkvalitet dock.. eller inte som en gång på svenskan men men) Och när radion går igång spelas Rix FM för fullt. Ja och... det pratades om schlagerschlagerschlager.. okej lite överdrivet men det måste ju ha varit vad som fastnade i mitt huvud. GUD VAD JAG ÄR LESS PÅ MELODIFESTIVALEN! Så nu fick jag det ur mig, hoppas Carola kommer sist! hahaha.

Fortsätter med rummet udag, måste spreja ramar och dylikt, hoppas på ett bra resultat.

TjolaHopp!