Tänk så tokigt
Många, många gånger har det hänt. Denna gång av en Jonas Göransson.
Vad snackar jag om? Jo, mail. Flera felskickade e-post meddelanden har hamnat i min inkorg. Jag har visst sökt jobb på IKEA, HM och dessutom så har kören börjat om i Örebro. Några skolarbeten har jag sett och massa annat. Heter många i denna värld Matilda Larsson? Verkar så.
Sedan skulle jag vilja berätta om mitt utvecklingssamtal jag hade idag. Prestationsångest jo visst. Med endast två VGn, dessa i bild. Så väldigt nära ett MVG men min lärare verkade tycka tvärtom. Visst skulle jag satsa på något annat än design? När mina betyg inte var så bra i just dessa kurser. Mamma säger att läraren ser till mina andra kvalitéer och att han har ett åldrat och manligt sett att se på världen. Sekunden senare bet han sig i tungan och långt inlindat kom frågan. Klarar du av att fortsätta satsa på skolan så som du gjort tidigare? Visst, så länge jag gör mitt bästa så är jag nöjd. Inte mig emot att jag når ett MVG då.
Skolan ställer krav. Eller en del lärare. På vissa elever. Frågan är om detta är ett sätt att sporra eleven att fortsätta framåt, att läraren ser vad man är kapabel till att prestera. Om det är så, så är jag tacksam. Om inte, ja, då vet jag inte vad jag ska säga.. Det senaste provet. Fysiken. Har nu plågat mig en hel dag. Efter att jag har tänkt om, eller bytt tankesätt rättare sagt, så funderar jag inte lika mycket över det. Jag har nästan ett krav på mig att nå högsta betyg. Inte bara för att det är det bästa betyget utan för att jag vill visa mig själv att jag kan. Jag vet innerst inne att jag egentligen kan. Många gånger blir man stressad i provsituationer. Öva, öva, öva. Men jag vet att jag kan. Därför blir man precis som Alexander sade igår, smått besviken över ett VG. Jag vet att jag kan! Så otroligt bedrövligt att man måste bevisa detta för läraren under en pressad situation.
Jag tjatar, jag vet. Många är irriterade på mig för att jag häver ur mig detta. Men någonstans måste mina tankar få ta vägen. De kan inte snurra runt, runt i huvudet. När det nu är som mörkast ute börjar jag att fundera. Vet inte varför. Skulle må bra av att få sluta tänka. Det bästa skulle vara att få sova en stund. Få tillbaka lite energi, måste flytta tillbaka alla kläder i garderoben igen då vi fått installerat en luftvärmepump.
Sedan tackar jag och tar emot. Många har sagt att förra inlägget var bra skrivet. Tackar, tackar.
Vad snackar jag om? Jo, mail. Flera felskickade e-post meddelanden har hamnat i min inkorg. Jag har visst sökt jobb på IKEA, HM och dessutom så har kören börjat om i Örebro. Några skolarbeten har jag sett och massa annat. Heter många i denna värld Matilda Larsson? Verkar så.
Sedan skulle jag vilja berätta om mitt utvecklingssamtal jag hade idag. Prestationsångest jo visst. Med endast två VGn, dessa i bild. Så väldigt nära ett MVG men min lärare verkade tycka tvärtom. Visst skulle jag satsa på något annat än design? När mina betyg inte var så bra i just dessa kurser. Mamma säger att läraren ser till mina andra kvalitéer och att han har ett åldrat och manligt sett att se på världen. Sekunden senare bet han sig i tungan och långt inlindat kom frågan. Klarar du av att fortsätta satsa på skolan så som du gjort tidigare? Visst, så länge jag gör mitt bästa så är jag nöjd. Inte mig emot att jag når ett MVG då.
Skolan ställer krav. Eller en del lärare. På vissa elever. Frågan är om detta är ett sätt att sporra eleven att fortsätta framåt, att läraren ser vad man är kapabel till att prestera. Om det är så, så är jag tacksam. Om inte, ja, då vet jag inte vad jag ska säga.. Det senaste provet. Fysiken. Har nu plågat mig en hel dag. Efter att jag har tänkt om, eller bytt tankesätt rättare sagt, så funderar jag inte lika mycket över det. Jag har nästan ett krav på mig att nå högsta betyg. Inte bara för att det är det bästa betyget utan för att jag vill visa mig själv att jag kan. Jag vet innerst inne att jag egentligen kan. Många gånger blir man stressad i provsituationer. Öva, öva, öva. Men jag vet att jag kan. Därför blir man precis som Alexander sade igår, smått besviken över ett VG. Jag vet att jag kan! Så otroligt bedrövligt att man måste bevisa detta för läraren under en pressad situation.
Jag tjatar, jag vet. Många är irriterade på mig för att jag häver ur mig detta. Men någonstans måste mina tankar få ta vägen. De kan inte snurra runt, runt i huvudet. När det nu är som mörkast ute börjar jag att fundera. Vet inte varför. Skulle må bra av att få sluta tänka. Det bästa skulle vara att få sova en stund. Få tillbaka lite energi, måste flytta tillbaka alla kläder i garderoben igen då vi fått installerat en luftvärmepump.
Sedan tackar jag och tar emot. Många har sagt att förra inlägget var bra skrivet. Tackar, tackar.
Kommentarer
Postat av: Eva
hej, hej, till något helt annat. När var det du och din mamma skulle åka på IKEA?
Tänkte komma med en liten inköpslista ifall ni orkar bära på något mera
Trackback
