Nu kommer erkännandet.
Det känns bra att vara jag just nu.
Visst, det är lite mycket skoluppgifter men det är överkommligt. Man överlever även det. Nae, det jag syftade på är att även om denna dag har känts som att den varat i evigheter så har jag haft störtkul.
Det finns en del personer som vet hur man lockar fram ett skratt. Och som jag har skrattat i dag. Anledningen?
Isabel, Alexander, Boman och Camilla , så stavas dagens anledning.
Vi sluddrade oss igenom Teknikutvecklingen och engelskan spårade. Egentligen en helt vanlig vardag i TE2B.
Nu måste jag väl bara säga det att högstadiet känns som evigheter sedan, mitt liv vände plötsligt för ungefär ett till ett och ett halvt år sedan. Jag är inte den samma som för bara något år tillbaka. Mitt självförtroende går upp genom taket och jag kan knappt komma ihåg att jag varit sur eller arg över något på jättelänge. Och för det har jag mina vänner att tacka. Utan er skulle jag inte vara där jag är idag.
Det här inlägget blev visst som ett tacktal i mini format. Men nu är det gala tider och jag har vunnit det största priset av alla. Vänskap.
Kommentarer
Trackback
