FAN

Ett ord. Tre stora bokstäver. Laddat med känslor. Precis så känner jag mig.

Fysikprovet var väl kanske inte det bästa jag gjort under mina levnadsår. Min begåvning, min matte svek mig och jag satt där med ett tomt huvud. Förhoppningsvis har jag några rätt som kanske räcker till ett VG. Anders kommer att sura men mest arg är jag över mig själv. Vad hände liksom?

Sedan ett annat problem. Jag vet inte vad jag ska säga om det men det rör sig om en person. En person jag kände i tio år. Eller trodde jag kände verkar det som. Livet går upp och ner som en bergochdal bana. Ctrl+alt+delete och starta om. Gör det bättre, programuppdatering. Nu hänger inte mitt liv på denna väldigt anonyma människa utan jag har vänner och ett liv som flyter på otroligt bra tills något händer. En påminnelse och plötsligt börjar golvet gunga. Tur det, men jag har en insider... Nu verkar jag otroligt mycket mer mogen än denna retliga varelse. Vad krävs för att fungera normalt socialt? Inte är det mycket... Så ta ett väldigt långt kliv ur mitt liv och kom tillbaka när inte hela världen kretsar runt dig och du faktiskt har mognat.

En vän är i mina ögon någon som faktiskt kan lyssna på vad någon annan har att säga. En som bryr sig om någon annan än sig själv och sedan någon som man kanske har någonting gemensamt med. Tacka gudarna att det i mitt liv finns många med dessa egenskaper. Elin, Elin, Linnea, Erik, Alexander, Isabel, Camilla, Axxa, Boman, Sebbe, Nils, Amanda, Josefin och ja, många fler. Ni vet vilka jag menar. Så därför, ber jag på mina bara knän. Se litegrann utanför din egen gyllene gloria du anonyme människa. Bli inte så överraskad, det finns människor som retar sig på ditt betende. Mycket som du har gjort har bidragit till dagens situation. Jag tycker att livet är för kort för att hata och tro mig. Hatar gör jag inte men arg och irriterad är jag. Kalla mig långsint, dryg eller vad fasen du vill. Jag skakar av mig orden som vattnet rinner av en fågel. Mitt beteende har jag då inte tänkt ändra på. Jag ger dig en andra chans när du har verktyg att kontrollera ditt humör med. Först då. Kom ihåg det.

Hur mycket krävs för att säga hej? En liten nick bara då? Vi har väl för fan känt varann förut? Vad är det som gör att man bara klipper av? Rädsla? Vad kommer att hända? Har dagens ungdomar blivit så otroligt tuffa att man inte hälsar? Ta mig tillbaka till när det hände.. Jag vill veta varför.

Nu är jag upprörd. Så otroligt irriterad på världen och dess befolkning. Jag måste få skriva av mig. Skiter fullständigt om du verkligen orkat ta dig igenom texten jag har producerat. Men det är vad jag tycker och jag blir galen snart. Halva veckan har gått och jag har fyllt kvoten med irritation. Så i morgon väntar jag mig ett leende. Några glada ord. Mina vänner. Tack till er som orkar. Som finns där. Skolan är inte längre ett ställe för inlärning utan för vänskap. Tro mig på mitt ord, jag trivs på skolan. Inte varenda minut men nästan. En början och ett slut på dagen. T a c k.


Kommentarer
Postat av: elin

jag gillar dej.

ses på söndag

2008-11-12 @ 18:26:17
Postat av: Eva

superbra skrivit. Jag har ingen aning om vem du skriver om, men jag hoppas den tar åt sig och lär sig av sina misstag. Ha det bra och hoppas vi ses snart. Kram

2008-11-12 @ 21:58:11
URL: http://tapeterochteak.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0